Det började med att Torbjörn gjorde en liten biograf i tvättstugan hemma i Åselby där han visade film för kompisarna. Sen var det aldrig någon tvekan om att han skulle ägna sig åt film i någon form hela livet.
Torbjörn hade turen att få göra lumpen hos arméns filmdetalj, och det blev en bra skola för honom som fotograf. Så småningom blev han nyhetsfotograf på SVT:s Aktuellt. Men samtidigt jobbade han med egna filmprojekt, och han gjorde den numera kultförklarade "Sound of Näverlur".
Men när han och hustrun Gunilla fick barn ville dom lämna storstan och flytta hem till Dalarna igen, och det råkade bli ett hus i Bäsna.
Nu var Torbjörn frilansfotograf, även om han fortfarande drev en biograf på Lidingö. Det blev mycket jobb för Stora Kopparberg, som det hette i början av 70-talet. Men han fick genom amerikanska kontakter jobb som fotograf på en porrfilmsinspelning, det var "Fäbodjäntan" som spelades in i Skattungbyn.
Under mer än 30 år har Torbjörn också ägnat sig åt revy i både Borlänge och Falun, något som hela familjen blev engagerad i.
Bland hans egna filmproduktioner på senare tid finns den gripande filmen "Jag kan inte se musiken längre" om pianisten Lars Roos som håller på att förlora synen. Senare dramadokumentären om Jussi Björling - "Jussi i våra hjärtan".