Berättelse om Signe Christina Pehrsdotter som för bedrefwen blodskam med sin egen Fader, utstod sitt rättmätiga straff på Götheborgs Rättarplatz then 9 Dec. 1741. Förestält uti en Botferdig Klage-Wisa Och Sjunges som: Himmelriket liknas wid Tijo Jungfrur

Källor

Visarkivets vis- och låtregister1734 års lag, MissgärningsbalkenJustitieprotokollet för Göteborgs rådhusrätt 1741 7/9 (vol. AIb:14)Göta Hovrätt Huvudarkivet, C IX CB: 2 (roteln) och B II A: 45 (brottsmålsutslag) Andersson, Hans, Aldrig kommer duvungar blå utav korpäggen vita. Skillingtryck om brott och straff 1708–1937, Kungl. Gustav Adolfs akademien för svensk folkkultur, Uppsala, 2006

https://youtu.be/kAeVgg5ZP3A

Manus

Aron: Innan du bestämmer dig för att lyssna på det här avsnittet vill vi utfärda en varning. Berättelsen om Signe Christina Pehrsdotters liv innehåller både sexuella övergrepp och incest och är om möjligt en ännu sorgligare historia än de vi brukar ta upp här i podden. Hennes och andra utsattas öden förtjänar att inte falla i glömska.

Elin: Aldrig kommer duvungar blå utav korpäggen vita är titeln på en bok om skillingtryck som jag satt och bläddrade i när jag fick syn på boktitelns ord i en av vistexterna. Varför valde författaren just dessa ord till sin titel, undrade jag. Nedanför texten skrev författaren, rättshistorikern Hans Andersson, en kort kommentar om visan:

“Ett lågvattenmärke i den svenska rättshistorien är att både förövare och offret avrättas i detta fall, där en far våldtagit sin dotter.”Hans Andersson

Jag tänkte först att detta måste vara en påhittad historia. Men efter lite efterforskning gick rättegångsprotokollen faktiskt att finna. Och förutom skillingtrycket är rättegångsprotokollen den enda källa vi har till detta avsnitt.

Aron: Du lyssnar på “en visa om ett brott”, en podcast om skillingtryck, och här följer berättelsen om Signe Christina Pehrsdotter, som för bedriven blodskam med egen fader utstod sitt rättmätiga straff på Göteborgs rättarplats den 9 december 1741.

Signe Christina Pehrsdotter föddes år 1708 eller 1709, sannolikt i Christiansund i Norge. Hennes mor hette Inger Christensdotter och hennes far Pehr Amundson Biörkeland. Han föddes ungefär år 1676. Vi vet ingenting om Signes liv före den dag som kom att nämnas under en rättegång ungefär 20 år senare.

Signe var endast 14 år när hennes far en dag befallde henne att gå ut i skogen för att plocka bär. Även fadern gick ut i skogen. I rättegångsprotokollet står det att han är i skogen för att “skiuta” vilket överensstämmer med visan där det står att han är i skogen för att skjuta fåglar. I faderns eget vittnesmål berättade han att han hade tagit henne fast och därefter, för första men tyvärr långt ifrån sista gången, våldtagit henne.

Signe Christina Persdotter berättade själv i rätten hur hennes far “missbrukat sin faderliga makt och myndighet och emot hennes vilja med våld främjat sin onda lusta.”

Vid ett senare tillfälle försökte Signe fly från sin far och begav sig till sin farmor. Men fadern hade snart kommit efter henne. Väl där hade han hotat att skjuta ihjäl Signe om hon inte underkastade sig hans våld. Han hade då uppvisat sådant raseri och sådan grymhet att farmodern hade så gott som tvingat Signe att “bevilja honom hans onda upsåt”. Signe hade inget val. Vi läser ur rättegångsprotokollet: “Hon kände vederstyggelse och afsky för det med fadren plägade syndfulla umgänget, men likväl måst hon vara hans våld undergifven”.

Och övergreppen fortsatte.

I visan sjungs det om hur Signe pratar med sin mor om övergreppen,