"Min styvpappa däremot, Joseph, som kände sig förvirrad och utanför och lite ledsen och svartsjuk mitt upp i allting ville gärna ha en cigg."
Min Mamma Mary
Min mamma heter Mary och eftersom jag var en riktig människa då så kom det ut en moderkaka också. Den fick en åsna slicka på och i stallets ena hörn stod Chris Isaac lutad mot en bjälke och sjöng "Wicked game".  Han rökte en Marlboro och sträckte fram paketet men jag var ju nyfödd och tackade nej. (Jag hade faktiskt gjort tobak och fri vilja åt Chris och många andra innan jag blev spädbarn och visste hur farligt det var. (Jag bodde i rymden innan jag föddes och i och för sig samtidigt som jag föddes, det är rätt coolt, jag hade gjort allt och visste allt och jag hade gjort mig själv på ett magiskt vis inne i Mary samtidigt som jag alltid hade funnits och var son och min egen pappa på samma gång. ))
Eftersom jag var en riktig människa på den tiden så skrek jag och var blodig på spädbarns vis och då är det inte heller gott att röka. Min styvpappa däremot, Joseph, som kände sig förvirrad och utanför och lite ledsen och svartsjuk mitt upp i allting ville gärna ha en cigg. Chris bjöd och lade en hand på hans axel, tog honom åt sidan och tröstade, förklarade att allt var förutbestämt och planerat in i minsta detalj och att fastän alla människor hade fri vilja och inte kunde veta vad som skulle hända i deras egen framtid så var det bäst om Joseph försonades med tanken på att just hans liv var ofritt och regisserat och att han spelade en skräddarsydd och rätt obetydlig biroll i en storslagen film där inspelningen just hade börjat. Det är en ära att spela ihop med en superstjärna, påminde Chris och svepte änglavingarna om Joseph i en lång kram.
Sedan kom det gäster och Chris gick tillbaka till sin plats vid stallets ena hörn. När han började sjunga "Wicked game" igen var stämningen på topp och inte minst för att gästerna hade med sig blommor, chokladaskar och kuvert med pengar, flera parfymer fick jag också och hjärtliga gratulationer tillsammans med en Oscar för Bästa manliga huvudroll i filmen om mig som just hade börjat. Jag hade slutat gråta och en specialgjord strålkastare från mitt andra liv i rymden riktades mot mig av min biologiska pappa. (Som bodde i rymden och stod för manus och regi (och var sin egen jury -han hade belönat sig själv med två statyetter. ) och som alltså samtidigt var jag och jag var han. ) Hela stallet lyste upp på ett härligt sätt och mer än tvåtusen år senare skulle stallet lysa en gång per år och över nästan hela världen och själv lyser jag och spelar min storslagna film INUTI miljoner och miljoner människor än idag.

 
"Jag är Fridjuret. Jag sysslar med konstnärligt gestaltad religionskritik
-i allmänhet - och drift med kristendomen, i sann upplysningsanda, i synnerhet.
Jo -det behövs fortfarande, om än inte i samma utsträckning i Sverige som på andra håll i världen.
Jag läser mina egna texter, som kan ha drag av kåseri eller dikt, litterärt utsirad debattartikel.
Som innehållsligt rymmer såväl häcklande frontalangrepp på teologi och Gudsbild som mer lågmäld satir över religiösa dogmer, anspråk och världsbeskrivningar.
Jag hoppas jag roar, oroar och väcker tankar.
Vill du veta mer om min gärning -se mitt första avsnitt i den här serien."
~ Andreas Nilsson

Fridjuret som podcast på iTunes >>

Samtliga avsnitt med Fridjuret>>