Det sista, tolfte och försenade avsnittet avhandlar vad poddandet gjort med oss och vad som händer nu. Tack för ni som lyssnat så hörs vi när vi hörs så att säga.    

I detta avsnitt pratar vi om väder.

En pojke sågs promenera med en schäfer i koppel. Pojken ville gå mot väst, schäfern till öst.  Svaret på gåtan är 44 minuter långt.  

Utifrån säkerhetsnålar och en världskarta funderas det om hurvida allting blir så bra till slut och vad vi faktiskt kan räkna med under livets gång. 

Utifrån passagen "Storinkvisitorn" i Fjodor Dostojevskijs bok "Bröderna Karamazov" Försöker Adam förstå människan utifrån hennes egenskaper underordning & upprorsmakare. 

Utifrån en livbåt samtalar vi om identiteten hos människan och dess problematik. 

John funderar över de stängda kistornas inflytande.

Adam reflekterar efter en helg på Bjärka.

När vi inte tänker på tid, så vet vi exakt vad det är, men så fort vi ska sätta ord på det, rinner det oss ur händerna.

Det enda jag vet, är att jag inget vet, men hur vet jag det?